Förvärkar och annat bullshit
Med vår prinsessa tyckte jag mig ha en jobbig graviditet. Hyperemesis i 10 veckor, växtvärk och sen kom foglossningen krypande sakta men säkert. Runt v 30 fick jag kryckor och i 35 slutade handlederna fungera normalt pga carpaltunnelsyndrom till följd av all vätska.
Blev igångsatt och lovade mig själv att detta gör jag aldrig mer om! Dottern hann inte ens bli 2 månader in an jag inser att jag vill ju faktiskt ha mer än 1 barn. Funderade på om man skulle vänta för att låta kroppen vila och man kan förklara för henne varför mamma inte kan leka om jag skulle må lika dåligt igen.. bestämde tillsammans med karln att vi kör på en gång istället så får kroppen vila sen istället och butiken stänger.
Sagt och gjort, plussade igen efter knappt ett halv år. Började spy en kväll och tänkte -jaha.. Då börjar vi väl om. Men någonting sa mig att nått är fel. Efter 2 timmar ståendes över toaletten gör det så ont i magen att jag åker in till akuten.
Väl inne träffar jag en läkare som klämmer mig på magen. Tittar på mig och utbrister -du har inte så ont du bara spänner dig. Jaha? Och vad skulle jag göra med den informationen? Hon skickade iaf inte hem mig utan fick åka vidare till gyn mottagningen för att utesluta att fostret ej satt sig fel.
Blir ombedd att sätta mig i gynstolen för ett vaginalt ultraljud. Är på bristningsgränsen till att börja gråta trots att jag är medveten om att det här borde inte göra ont! Så stor är inte maskinen, har gjort flera innan och får be dom avbryta. Frågar sen om jag någonsin skall få någon smärtlindning? Oj har du inte fått någonting alls blir svaret och inom 1h får jag min 4e dos morfin lokalt i magen och kan efter 24h äntligen somna!
Efter 2h kommer en sköterska och ska ta blodprover. Klockan är väl runt 8 på morgonen. Talar om för henne att smärtan börjar komma tillbaka ihop med att morfinet släpper. Hon skickar tillbaka mig till gynekologen som gör bedömningen att ev har min äggstockarna vridit sig. Dom gör mig klar för titthålsoperation och innan klockan slagit 9 skickar dom upp mig till operationssalen. Hinner ringa min man snabbt för att tala om att jag skall in på op och vilken avdelning jag är på.
Vaknar vid halv 2 och inser att jag ligger i blöja och halva muffen har rakata av?
en sjuksköterska kommer fram
-hej! Har du fortfarande ont?
-nej inte direkt.
-vad bra! Blindtarmen är iaf bort nu :)
-Blindtarmen? 😂 dom sövde ner mig för att rotera tillbaka min äggstock??
-jaha det är ingen som förklarat för dig vad som hänt?
Då har dom gått in via titthål för att upptäcka att det var inte alls nått fel på äggstocken men innan dom stängde igen kunde dom se blindtarmen bakom som var helt inflammerad. Så att jag inte hade så ont utan bara spände mig my ass jävla läkare..
Tog knappt 1.5 så kom hyperemesisen även denna gången och 10 v senare hade jag gått ner 8kg samt foglossningen hade redan börjat bråka. Redan i v 20 fick jag påbörja akupunktur och blev beordrad att gå på kryckor. Super lätt med en 1 åring hemma som är sjövild.
Gick till läkaren i början på maj för att be om fler tips. Blev istället helt sjukskriven så sen dess har pappan fått vara hemma. Idag kan jag ta kryckorna från sängen till badrummet men skall vi utanför huset blir jag runtkörd i rullstol. Jag har handskenor när jag sover för handlederna som även dom gått åt pipan denna gången med.
Idag sitter jag och kollar min gravid app 36+0. 8 dagar kvar innan vi får komma in på bedömning av igångsättning. Förhoppningsvis bara 9 dagar kvar där jag vissa nätter sätter mig och gråter för jag fastnat på fel sida och inte kan vänta mig i sängen. 9 dagar kvar tills min prinsessa får en fungerande mamma igen och min man en fungerande fru.
Känner mig som världenssämsta mamma, en belastning för hemmet och även om man ser slutet på tunneln känns det som en evighet kvar.
Nej detta bullshit fenomen att vara gravid är jag förjävla dålig på.
Blev igångsatt och lovade mig själv att detta gör jag aldrig mer om! Dottern hann inte ens bli 2 månader in an jag inser att jag vill ju faktiskt ha mer än 1 barn. Funderade på om man skulle vänta för att låta kroppen vila och man kan förklara för henne varför mamma inte kan leka om jag skulle må lika dåligt igen.. bestämde tillsammans med karln att vi kör på en gång istället så får kroppen vila sen istället och butiken stänger.
Sagt och gjort, plussade igen efter knappt ett halv år. Började spy en kväll och tänkte -jaha.. Då börjar vi väl om. Men någonting sa mig att nått är fel. Efter 2 timmar ståendes över toaletten gör det så ont i magen att jag åker in till akuten.
Väl inne träffar jag en läkare som klämmer mig på magen. Tittar på mig och utbrister -du har inte så ont du bara spänner dig. Jaha? Och vad skulle jag göra med den informationen? Hon skickade iaf inte hem mig utan fick åka vidare till gyn mottagningen för att utesluta att fostret ej satt sig fel.
Blir ombedd att sätta mig i gynstolen för ett vaginalt ultraljud. Är på bristningsgränsen till att börja gråta trots att jag är medveten om att det här borde inte göra ont! Så stor är inte maskinen, har gjort flera innan och får be dom avbryta. Frågar sen om jag någonsin skall få någon smärtlindning? Oj har du inte fått någonting alls blir svaret och inom 1h får jag min 4e dos morfin lokalt i magen och kan efter 24h äntligen somna!
Efter 2h kommer en sköterska och ska ta blodprover. Klockan är väl runt 8 på morgonen. Talar om för henne att smärtan börjar komma tillbaka ihop med att morfinet släpper. Hon skickar tillbaka mig till gynekologen som gör bedömningen att ev har min äggstockarna vridit sig. Dom gör mig klar för titthålsoperation och innan klockan slagit 9 skickar dom upp mig till operationssalen. Hinner ringa min man snabbt för att tala om att jag skall in på op och vilken avdelning jag är på.
Vaknar vid halv 2 och inser att jag ligger i blöja och halva muffen har rakata av?
en sjuksköterska kommer fram
-hej! Har du fortfarande ont?
-nej inte direkt.
-vad bra! Blindtarmen är iaf bort nu :)
-Blindtarmen? 😂 dom sövde ner mig för att rotera tillbaka min äggstock??
-jaha det är ingen som förklarat för dig vad som hänt?
Då har dom gått in via titthål för att upptäcka att det var inte alls nått fel på äggstocken men innan dom stängde igen kunde dom se blindtarmen bakom som var helt inflammerad. Så att jag inte hade så ont utan bara spände mig my ass jävla läkare..
Tog knappt 1.5 så kom hyperemesisen även denna gången och 10 v senare hade jag gått ner 8kg samt foglossningen hade redan börjat bråka. Redan i v 20 fick jag påbörja akupunktur och blev beordrad att gå på kryckor. Super lätt med en 1 åring hemma som är sjövild.
Gick till läkaren i början på maj för att be om fler tips. Blev istället helt sjukskriven så sen dess har pappan fått vara hemma. Idag kan jag ta kryckorna från sängen till badrummet men skall vi utanför huset blir jag runtkörd i rullstol. Jag har handskenor när jag sover för handlederna som även dom gått åt pipan denna gången med.
Idag sitter jag och kollar min gravid app 36+0. 8 dagar kvar innan vi får komma in på bedömning av igångsättning. Förhoppningsvis bara 9 dagar kvar där jag vissa nätter sätter mig och gråter för jag fastnat på fel sida och inte kan vänta mig i sängen. 9 dagar kvar tills min prinsessa får en fungerande mamma igen och min man en fungerande fru.
Känner mig som världenssämsta mamma, en belastning för hemmet och även om man ser slutet på tunneln känns det som en evighet kvar.
Nej detta bullshit fenomen att vara gravid är jag förjävla dålig på.
