naknamamman.webblogg.se

26 år och snart 2 barnsmamma. Blir 15 månader mellan barnen och en bonus son på 9. Här är min vardag.

Åter i jobb

Publicerad 2017-02-10 22:55:24 i Allmänt,

Idag fick jag reda på att jag fått ett nytt jobb. Om 1.5 vecka kommer jag börja arbeta igen efter att ha gått hemma i nästan 2 hela år! !


Jag inser att det måste vara nått fel på mig. Jag är inte ledsen, inte upprörd, tycker inte det är jobbigt att behöva börja jobba igen. Jag tycker bara det ska bli så jävla skönt! Att få ha konversationer med vuxna människor utan att bli avbruten i varannan mening, att slippa dricka kallt ts och äta ljummen mat.  Att få ha på mig en tröja en hel dag utan kräk fläckar och byxor utan snor sträck.

Jag måste vara trasig för så här känner ju ingen annan.

Min man är inte speciell

Publicerad 2017-02-03 18:49:26 i Allmänt,

Jag får många gånger höra att min man är snäll som vabbar när jag inte orkat. Att han är så omtänksam som tagit nätter när jag behövt, tagit morgonen med båda efter en helvetet natt..


Min man är inte ett under. Min man är inte speciell. Min man är inte unik. Min man är en pappa! En pappa som lägger lika mycket energi i sina barn som vilken mamma som hellst. 

Han förväntar sig inte maten ska stå på bordet när han kommer hem från jobbet, att köket skall vara städat och att tvätten är tvättad.. Han kan absolut ibland vräka ur sig -åh jävlar vad här ser ut. Har det slagit ner en bomb här medan jag vart borta?

Men jag tror inte du kan hitta någon förälder med en snart 2 åring hemma som inte har tänkt den tanken mellan varven om man vart borta en stund.

Nä. Min man är ingen super partner. Han är förälder och tar sitt ansvar.

Min man är inte speciell. Det är din partner som inte tar sitt!

Gick jag sönder?

Publicerad 2017-02-02 21:10:27 i Allmänt,

Världens sämsta mamma.


Värdelös mamma.

Dålig mamma....

Hur vet du om du fallit offer för förlossning depression?  Eller om det är sömnbrist som tillslut hann ikapp? 

Hur kan du vara värd att få vara förälder när du inte längre orkar med dina barn för dom skriker? När du inte längre orkar lyssna på gallskrik och gråt? 

När du inte mäktar med att styra om skutan.. när du inte längre orkar bry dig om vad som försigår runt omkring.. 

När hjärnan stänger av och kroppen tar slut.. Gick jag sönder? När tog det stopp? När försvann orken, viljan, lusten?

Enda sen prinsessans kolik började växa bort har jag haft svårt för skrik.. kroppen låser sig i panik och jag blir stel.. jag fryser till is i mitt egna skinn och tankarna slås ut till ett tomt ingenting.. 

Plötsligt håller dom på båda två samtidigt  .. luften tar slut och du kvävs. Kvävs i din egna panik, i din egna självömkan.. kräks av känslan att vara trasig, sönder och bortom räddning..

Jag insåg försent att jag balanserade på stupet.. jag insåg försent att jag redan börjat falla.

Marken slog sönder det sista och allt du är kvar med är skrikande tills öronen blöder..

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela